Mardrömmar och sjukresa

I dag vaknade jag för tredje natten i rad av mardrömmar. Jag har drömt att jag varit i väg på saker och så har energin bara runnit ur mig. Som i natt då drömde jag att familjen och jag var iväg till London och vi skulle shoppa lite innan vi skulle flyga hem. Jag är helt klart friskare i drömmarna men jag planerar ändå hur långt jag orkar gå. Så när familjen plötsligt försvinner för att de inte hängt med mig så blir jag så upprörd för min energi räcker ju inte till att leta efter dem. Den räcker ju bara exakt till för vårt ärende. Hur ska jag orka hitta dem? 


Igår drömde jag att jag var tonåring och var iväg på klassresa, tror även det var i London, haha. Vi åkte runt i staden med tunnelbanan till olika mål och efter ett tag känner jag mig totalt slut och halkar efter men alla andra går bara vidare och försvinner. Jag blir så arg då jag berättat att jag inte klarar av att gå så mycket och blivit lovad att det inte skulle vara en så lång tur. Där står jag ensam och är totalt utmattad i tunnelbanan i en främmande stad. Och ännu en gång har ingen förstått att jag faktiskt inte klarar av att gå så långa sträckor. Det här är rätt vanliga drömmar som jag har när jag har dåligt med energi och jag har varit väldigt trött i musklerna den senaste veckan. Tror också det har att göra med känslan av att det är svårt för andra att förstå hur energin kan försvinna så snabbt. Från att i bästa fall vara helt fungerande till att totalt krascha. 

Å ja, nog om mardrömmar. Idag har jag ringt och bett om sjukresa tills på måndag. Då ska jag iväg till S:t Eriks ögon sjukhus och träffa en ögonneurolog. Så jag har iallafall fått något gjort idag förutom dusch. Jag får även hem mat från mathem idag. Annars blir blir det fortsatt mycket vila då mina muskler är så matta. 

Vaknade i natt av att musklerna kändes så där underliga, som om hjärnan inte har kontakt med ben och armar. Det är lite som att man inte känner sin egen kropp och musklerna har förlorat all spänning. Det är en helskum känsla. Men som tur händer det mer sällan och jag återhämtar mig snabbare, förut var den känslan konstant. Nu vet jag att det händer när musklerna blir för utmattade. Sedan kom bränningarna som ett brev på posten. Det verkar hänga ihop. Hoppas ni haft en bra dag. 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0