Resan till framtiden

Lycka är att få komma ut en stund och umgås med en vän som man inte träffat på länge. Idag tog jag färdtjänst till min kompis S som jag inte träffat sedan augusti. Det var säkert två och ett halvt år sedan jag kunde hälsa på henne.


Det kändes rätt underligt att stiga in i hennes hem efter så lång tid. Jag har levt som i en bubbla. Hennes barn har blivit så stora, huset är ombyggt och deras liv har fortsatt medan mitt har satts på paus. Minns att jag fick den känslan även när jag var och köpte surfplattan för ett tag sedan och teveskärmarna såg annorlunda ut. För att inte tala om att man nu kan beställa maten på Mc Donalds på skärmar, det låter lite konstigt men den detaljerna fick mig också att känna att medan jag levt i min bubbla har världen där ute fortsatt att snurra på. Det är lite som att man stiger in i framtiden. Haha, det är en surialistisk känsla.

Men tillbaka till mitt besök. Det gick över förväntan. Jag var lite orolig på morgonen men ingen panikångest alls, vilket är underbart, panikångest är så extremt jobbigt att leva med. Det stärker min teori om att min kropp reagerar med ångest och panikångest som en följd av att kroppen är totalt utmattad. Så boten är att använda pacing, det verkar ha bäst effekt på ångesten och min hälsa som helhet.

Jag stannade en timme hos S den här gången vilket fungerade bra och jag tror två timmar skulle fungera om jag inte planerade in något annat dagarna innan. 

Resan tar ca 40-50 minuter enkel väg så den måste också räknas in. Jag hade tur och slapp samkörningar och kunde sitta bak i taxin och blunda och lyssna lite på ljudbok. Jag försökte kolla vägen lite så att jag vet hur jag ska köra om jag längre fram blir bättre och kan låna mammas bil. Sedan jag blev sjuk har jag insett hur många intryck hjärnan snabbt måste ta emot när man åker bil så det underlättar att man kan sitta och blunda. Jag hade jättesvårt för att åka bil när jag var som sämst, jag blev dålig av precis alla intryck så bilåkning var ingen höjdare. Nu går det bättre men det tar mycket energi.

Nu ser jag fram emot att hälsa på igen och ta färdtjänsten för att komma ut mer och slippa leva i den här bubblan. 






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0