Hur som helst idag åkte jag själv till läkarbesöket på Stora Sköndal. Jag känner mig så stolt. Det kan tyckas som det är en enkel sak men kroppen reagerar som om man ska göra något riktigt läskigt som t.ex. hoppa fallskärm om man är höjdrädd.

Tack och lov verkar min kropp inte stressa upp sig på samma sätt längre. Jag var lite nervös på morgonen men när jag väl skulle iväg kände jag mig helt lugn. Jag fick några vågor av panik när vi åkt en halvtimme och kroppen signalerade att jag inte fick luft och hjärnan blev väldigt fokuserad på andningen. 

Jag har fått lära mig i kbt:en att hjärnan scannar av kroppen vid nödsituation så jag känner ju igen symtomen väldigt väl. Det gäller att inte bli stressad av symtomen för då kan det dra iväg. En fullskalig panikattack är allt annat än trevlig även om det är ofarligt. Så det är bara att hålla sig lugn och låta det gå över. Jag stannade i känslan ett tag för det är viktigt att inte fly från situationen genom säkerhetsbeteenden. Sedan koncentrerade jag mig på musiken istället.

Det är bra när kroppen inte går igång från 0-100 när jag får panikkänslor. Visst jag hade ångest kring andningen och hjärnan signalerade att jag slutat andas men hjärtat drog inte igång. Det är mycket enklare att hantera attacker när de dyker upp om man hinner känna att de är på väg. 

Resan och läkarbesöket gick väldigt bra. Jag fortsätter göra små framsteg men behöver fortsätta att vara noga med pacing. Nu är jag hemma och är väldigt trött, 4 timmar tar på krafterna.