Orolig sömn och kortslutning


Igår vaknade jag upp 23.00 på kvällen och var totalt förvirrad, haha. Trodde det var morgon och blev jätteförvånad när jag tittade på klockan. Jag var tvungen att tänka efter om jag lagt mig för natten eller inte. 

När hjärnan är i det läget är det enklast att kolla om jag gjort det jag ska. Jag hade varken fixat mat åt Lova eller bytt hennes vatten. Jag insåg att jag inte heller tagit min kvällsmedicin eller ätit min chiapudding, inte heller hade jag borstat tänderna. Kände mig helkonstig men insåg att jag måste ha somnat efter min meditation.

Jag har haft väldigt orolig sömn de tre senaste nätterna så när jag vaknar är kroppen full av adrenalin vilket inte är så bra för mig. Drömmer mycket och det är stressande drömmar, idag vaknade jag efter en dröm där ett SAS plan flög lågt över Hemköp och störtade lite längre bort bakom träden. Det blev som en explosion så jag och de andra fick springa för att komma undan elden. Jag förklarade för de andra på platsen att vi måste hinna springa till en viss gångtunnel för då skulle avståndet mellan oss vara tillräckligt långt och exposionen skulle inte kunna nå oss. Vi hann dit tack och lov, haha.

Den här adrenalinökningen triggar min ångest men det hänger även ihop med den brännande smärtan. Smärtan ger orolig sömn och orolig sömn ger smärta. Så jag måste få ner adrenalinet på dagtid och se till att jag sover lugnare på natten för att bryta den här typen av cirkel. 



Visa ord


Det här är så sant men ibland är det svårt. Den senaste veckan har jag haft stunder med panikångest och generell ångest, vilket jag avskyr. Nu är jag bättre på att bara låta obehagskänslan vara så det ger ofta med sig istället för att eskalera. Men det kan ju ta någon timme.

Det är svårt när känslan kommer från tomma intet, då är man inte beredd på det. Det är svårt att göra något annan än att vänta ut det och försöka se till så hjärnan inte gör några felkopplingar. När det inte finns något hot är min hjärna väldigt snabb på att koppla ihop obehaget med olika saker/situationer. 

Jag har lärt mig att surfa lite på ångestvågen innan jag byter till en annan våg för att inte bli rädd för obehaget samt för att minimera risken för felkopplingarna. Att bli fri från ångest eller att åtminstone lära sig hantera känslan/symtomen är helt klart ett tufft arbete.  



Melatonin


Jag testade melatonin för första gången i förrgår. Tanken är att jag genom det ska bli av med Propavanet samt Imovanen som jag tar i perioder. Det vore bra om min dygnsrytm blev bättre. 

Det har väl gått sådär. Jag mådde inte bra den natten. Sov oroligt, drömde konstigt och vaknade titt som tätt så det slutade med att jag till slut faktiskt fick ta Imovane vilket motsätter hela syftet, haha. Jag mådde skit när jag vaknade igår. Natten till idag tog jag därför bara en halv tablett, alltså 1 mg melatonin tillsammans men mirtazapin och propavan. Det verkar ha fungerar något bättre för jag somnade faktiskt men jag har varit helt slut och sovit på dagen och haft konstiga drömmar så jag blir helt dissorienterad. Har även haft mer ångest och krypningar.

Vet inte om det är så att jag inte tål Melatonin eller om det här är övergående. Kan kanske också vara en reaktion med mirtazapinet och propavanet. De gör ju båda att man kan bli dåsig på dagen. Jag vågar inte experimentera för mycket med sömnen efter allt jag gått igenom på den fronten. Det är så jobbigt att jag reagerar på så små doser. 

Inatt behöver jag få sova mer normalt så jag hoppar melatoninet någon dag och tänker testa att minska något på propavanet (tar en halv nu) och ta 1 mg melatonin. Vi får se hur det går. 



RSS 2.0