Var iväg till Rusta idag för att göra inköp till min farmor. Jag hade kollat upp allt jag skulle ha så att det skulle gå snabbt, så jag skippade rullstolen. Inte så smart men den väger ju en del att lyfta i och ur bilen. 

Självklart blir jag svimfärdig inne i butiken och får besvär från hjärtat så det var ju bara för mig att sätta mig ner på golvet där jag stod. Såg nog lite roligt ut men måste man så måste man. Fick lite panik när jag insåg att jag skulle behöva ta mig igenom typ hela butiken för att ta mig ut. Avskyr butiker som är uppbyggda som en labyrint och för att ta sig ut måste man gå igenom hela butiken. Tack och lov så hade jag sällskap och jag kunde faktiskt handla vidare efter en stund.  

Det jag vill komma fram till är att jag verkligen har fått upp ögonen för det här med tillgänglighet sedan jag blev sjuk. Det finns så mycket man kan göra för att öka tillgängligheten och det kräver inte alltid så mycket. 

Förstår t.ex. inte varför man tog bort möjligheten att sitta ner på apoteket när man hämtar ut mediciner. Personalen skulle ju kunna ha höj och sänkbara bord om det är en arbetsmiljöfråga. En annan sak jag undrar över är varför man ställer en del varor mitt i gången när det är så pass trångt. Det gör det omöjligt att ta sig fram med rullstol och det kan knappast vara säkert ifall det skulle börja brinna. Att tvinga kunderna gå igenom hela butiken uppskattas nog inte av varken oss som inte kan gå långt eller de som kan. Samma sak med hissen som finns i centrum. Den är inte utformad för t.ex. promenadscootrar eller tvillingvagnar. Jag kommer tack och lov in med Eloflexen  som är liten och smidig men även med den känns det trångt. När jag tagit min moppe ner till centrum har jag fått ställa den vid hissen och ta mig vidare till fots på övervåningen. Hur tänker man egentligen när man utformat affärer, köpcentrum m.m.?